Dur och moll
Dur och moll är två grundläggande begrepp i musik och kan övergripligt beskrivas som två olika tonsläkten. Dem används oftast i sammanhang med ackord och skalor. Man säger till exempel durackord och mollskala. Man kan även säga om ett musikstycke att det spelas i dur eller moll.
Det finns inga specifika dur- eller molltoner, men en samling toner kan utgöra dur- eller mollskalor – ja, det stämmer att musikteori kan vara abstrakt.
Till exempel ingår tonerna C, D, E, F, G, A, B i en C durskala. Spelar man några eller alla dessa toner tillsammans och inkluderar tonen C (den bör spelas först och sist för att tonarten väl ska framträda) kommer det låta som ett stycke som spelas i dur.
Spelar man i stället tonerna C, D, Eb, F, G, Ab, Bb befinner man sig i tonarten C moll. På samma sätt som beskrevs ovan kan några eller alla av dessa toner spelas ihop i olika kombinationer och det kommer låta som ett stycke som spelas i moll.
Det enklaste sättet att avgöra om en låt spelas i dur eller moll är att lyssna om det låter glatt eller sorgset. Glatt eller sorgset kan ibland vara överdrivet som beskrivning, ibland är skillnaden snarare neutralt kontra något sorgmodigt. Dur kan också låta hårt (det tyska ordet dur härstammar från det latinsk ordet durus med betydelsen hård), i jämförelse med moll. Det kan ta ett tag att träna upp sitt musiköra för att avgöra detta. Vad du också kan tänka på är att en typisk låt innehåller både dur- och mollackord.
Lyssna själv om du kan avgöra skillnaden i de två korta musikexemplen (svaret på vilket som är i dur och vilken som är i moll finns längst ned på sidan).
På engelska heter dur och moll Major respektive Minor. Det kan vara bra att känna till eftersom många ackordbeteckningar utgår från Major/Minor. Till exempel är ackordbeteckningen Cmaj7 en förkortning för C Major 7th. Ett litet ”m” betyder minor när det gäller ackordbeteckningar. Därför är Cm7 en förkortning för C Minor 7th.
Svaret angående ljudexemplen: det första är dur.